"Det är bättre att skriva som sig själv utan läsare,
än att skriva som någon annan med hundra läsare."

Järvzoo

Det här inlägget skrevs 2012-06-13 klockan 13:10:08

Ett bilspel på djuren på Järvzoo i Järvsö.


Ny blogg

Det här inlägget skrevs 2010-12-17 klockan 09:04:09
NY BLOGG: www.ellasyes.blogg.se



New

Det här inlägget skrevs 2010-12-14 klockan 13:33:19
Känner att den här bloggen inte riktigt är jag längre.

Älskar designen på den, men det är inte jag längre. Inte den jag är i verkligheten iallafall.

Därför byter jag blogg, men jag kommer inte öppna den förrän jag är helt nöjd med den själv. Allt med design och layout ska kännas som mig innan jag publiserar den :)

Hoppas ni följer med mig dit ^_^





Man måste bjuda på sig själv :p

Surprise

Det här inlägget skrevs 2010-12-13 klockan 09:11:29

Mår dåligt idag igen.

Får ingen sömn på nätterna. Kan inte sova. Sängen är för varm. Rummet är för kallt. Elementet är på högsta och jag får gåshud då fötterna tittar fram under täcket. Dumma nätter. Ge mig vad jag behöver. Sömn!



Inte anledningen till att jag är hemma från skolan. Halsen är torr, huvudet bultar och jag svettfryser som jag säger.


Hemma men inte hemma

Det här inlägget skrevs 2010-12-10 klockan 08:48:01
Blev liggandes hemma hos Victor idag :(

Känner mig febrig och klen. Magen känns bättre efter lite mat i den, men vacklade i trappan på väg ner. Yrsel är inte bra när man redan är tillräckligt klumpig så det räcker.

Konstigt nog smakar mina läppar salt...

Sitter och tittar lite på James Bond (vet inte vilken av alla), men förstår ju inte mycket. Bara sett en film innan den här och det är Die Another Day. Den är bra! :) Victor är ett James Bond-fan, så han får väl visa mig filmerna och förklara allt jag inte fattar (allt).


Tankar i klassrummet

Det här inlägget skrevs 2010-12-03 klockan 09:29:57
Att fråga de vid bordet om hjälp hjälpte ju mycket. De säger åt mig att bara skriva, säger åt mig att skriva om mat. Ena, lilla söta Ena, alltid hungrig hon. Och Cherry sitter bredvid och hör inte ett skvatt av det vi säger. Hon spelar Icy Tower som vanligt. Otroligt att hon fortfarande spelar det. Jag tappade lusten efter jag spelat det några gånger. Det var likadant med Robot Unicorn. Varför måste alla spela samma spel? Tävla i det och se vem som är bäst! Jag tycker att hela klassen är bäst. Alla är så olika, alla är sig själva.

Precis som det Evve pratade om igår under svenskan. De där talen som alla skulle hålla ensam inför ungefär tretti personer. Fy vad jobbigt det var! Jag pratade om min myrfobi. Kunde jag inte tagit ett bättre ämne att prata om? Nej, men det gick bra. Började krypa i benen efter ett tag. Som alltid när jag tänker på myror. Ungefär som det känns nu, fast jag tänker inte på myror. Mina ben håller på att somna. Jag sitter inte så bra inser jag. Det högra benet mosar det vänstra. Men på höger sitter tatueringen och det gör fortfarande lite ont om jag har hälen där.

Men jag har ju andra skor nu, kanske det inte gör så ont ändå. Skorna köpte Victor till mig. Enligt mig var de dyra men han ville köpa mig en för tidig julklapp. Dyra var de också, nästan fyrahundra kronor. Borde jag låta honom köpa så dyra saker till mig? Jag vet inte, pengar är så viktigt …. Borde inte egentligen men han är så söt. Borde köpa julklapparna till han snart. Vet vad jag ska köpa också. Det blir minst två julklappar. Hoppas han gillar dem.

Jag gillar inte julklappar. Gillar inte julen överhuvudettaget. Det är så mycket. För mycket. Som ett tvång att köpa julklappar till dom man tycker om. Som ett tvång att köpa julklappar till dom som köper till en själv. Fast jag ska bara köpa till ett fåtal. Victor, mamma, Cherry och Siri. Mer än så får det inte bli. Mer än så har jag nog inte råd med. Pengarna försvinner på något mystiskt sätt. Egentligen borde jag ha ganska mycket pengar eftersom jag inte får använda dom för Victor. Han vill spendera sina pengar på mig eftersom han, enligt honom själv, inte har någon eller något annat att spendera dom på. Plus så vill han ta hand om mig. Jag är ju tydligen ett litet handikapp.

Fast egentligen är jag bara klumpig och inte tänker i förväg. Borde verkligen börja göra det. Men det är faktiskt svårt. Föredrar att förlita mig på någon. Nog därför jag inte tycker om att vara ensam. Klarar inte av att vara ensam i ett rum för länge. Då får jag verklig panik. Som den gången på Gärdesskolan när jag hade mensvärk. Jag gick och la mig i ett vilorum fast jag ville gå hem. Håkan lät mig inte gå hem. Dumma idiot. Vad visste han om min mensvärk? Inget! Istället fick jag ligga ensam i ett smalt avlångt rum med en säng som påminde mig om ett sjukhus. Det var allt som fanns i rummet. Till slut fick jag panik och gick bara runt i rummet. Så då hade jag mensvärk och panik och klaustrofobi. Kanske borde jag ha nämnt det för Håkan innan jag gick in i rummet?

Nerdy

Det här inlägget skrevs 2010-11-27 klockan 22:25:35
Tema Fredag är något som min klass har börjat med. Nörd-tema var förra veckans tema och såklart får jag "komplimanger" för att jag passar i det. Hmm....

   


En färd på hjul

Det här inlägget skrevs 2010-11-18 klockan 21:12:43

Sitter på tåget. Det är försenat med fem minuter, men fem minuter är mycket i tågtider. Det kan orsaka att man missar bussen eller att man helt enkelt kommer fem minuter för sent hem och får vänta det där långa fem minuterna tills maten är i magen. Så, lätt irriterad finner jag min plats långt bak i tåget. Huvudvärken bultar i tinningarna, jag är trött och hungrig. Värken från tidigare idag börjar sakta komma tillbaka, biter mig i magen, tvingar mig att stöna djupt inombords. Det vanliga högtalarljuset lyder genom tåget. Mannen som pratar låter också irriterad. Han berättar varför tåget är försenat. Vännerna på SJ är försenade. Igen. Främlingen i högtalarna försvinner, men det är prat i vagnen. Jag sitter och hoppas på att få sitta ensam på den två platserna jag tagit bredvid toaletten. Ena stolen för mig och min stora vinterjacka, och andra för min stora datorväska som innehåller mattebok, anteckningsbok, dator och diverse andra prylar.

Men nej, irritationen stiger då jag snabbt får flytta mina saker till golvet, halvt stående på mina fötter så fötterna inom kort börjar värka av obehag. Kvinnan sätter sig med en irriterad röst och säger ”så jag slipper stå hela vägen hem”. Jag mumlar något i stil med att de här tågen brukar vara rätt så fulla. Tåget sätter sig i rörelse och jag äter upp det sista av chokladkakan, som jag fått råd med via pojkvännen som är så snäll och bjuder. Egentligen borde jag inte låta honom köpa saker till mig längre. Han köper alldeles för mycket. Det är som att han köper mig, men så är det inte. Det är inte så det är, men ibland kan det kännas som det.

Den unga tjejen som går förbi och ber om biljetter sträcker ut handen mot mig. Jag ger henne mitt kort med endast ett leende då jag känner att jag har choklad mellan tänderna. Dock så vill jag säga tack när hon ger tillbaka det men håller munnen stängd och känner mig istället oartig. Tröstad av tanken på att hon slapp ha ett par tänder bruna med choklad på huvudet resten av färden.

Så lutar jag mig tillbaka, försöker koppla bort smärtan i magen, värken i huvudet, obekvämheten i stolen och den otroligt irriterande röst som hörs långt borta i andra vagnen. Jag sträcker på mig för att se vart denna utländska röst kommer ifrån och ser att mannen eller killen, vilket är svårt att se då deras skägg växer fram i så tidig ålder och syns så tydligt, sitter så långt bort som möjligt i andra vagnen. Tankarna börjar irritera i mitt irriterade huvud. ”Dessa jävla invandrare. Kan aldrig hålla käften. Ska då alltid prata högt så att alla hör men inget förstår. Pratar ju för fan inte en svenska! Tänk om de skulle planera att bomba tåget! Vem vet vad fan de pratar om? Vi är ju i Sverige för fan, här pratar vi SVENSKA!”

Sen kommer tankarna tillbaka till normala. Boken jag nyligen läst, vad hade jag egentligen läst? Jag minns hur jag berättade att boken hade ändrat min syn på invandrare. Han som pratar låter glad, kanske han äntligen fått jobb som taxichaufför efter alla år av strävan? Vem vet? Jag förstår inte vad de pratar om. Jag får skylla på smärtan i magen, värken i huvudet, obekvämheten i stolen och den fortfarande pratande invandraren som kanske fått goda nyheter från arbetsförmedlingen.


Tredje generationen

Det här inlägget skrevs 2010-11-18 klockan 08:24:37
Enligt Sverige är jag invandrare av tredje generationen.

Inget fel med det.

Född i Sverige. Bär bara Svenska namn. Föräldrar båda födda i Sverige.

Vad då invandrare?

Vad då tredje generationen?

Farfar kom från Ungern, därav invandrare.

Pappa blir då invandrare av andra generationen. Han är född i Sverige. Dock hade han inte Svensk namn innan han bytte. Efternamnet var farfars. Tur att han bytte. Jag skulle inte vilja heta Ellinor Dolevitzeny (om jag nu stavade det rätt).

Alltså:

jag är invandrare av tredje generationen.

Men det spelar väl ingen roll?


Foto: Mikaela Berninge

This is how I roll....!

Det här inlägget skrevs 2010-11-01 klockan 19:20:43

Permanent

Det här inlägget skrevs 2010-11-01 klockan 16:41:47
Okej, så nu har jag en permanent stjärna på foten! Känns underligt att tänka så nu :o Bäst att vänja sig! För tillfället gör det lite ont; svider lite, sticker lite, bultar lite. Själva tatuerandet gjorde inte det minsta ont, det var bara irriterande för foten :p

Älskar bilden, lite äcklig med blod ;) Hahah!


Tatuering snart ;)

Det här inlägget skrevs 2010-10-28 klockan 15:05:53
Nu ska vi skriva någonting intressant här tycker jag! :D

Måndag = tatuering!

För många många månader sedan satt jag och tittade på The Vampire Diaries och såg den här söta tatueringen på Caroline's fossing! ^_^ Var ju bara tvungen att ha en själv, så frågade mamma om jag fick göra en och voála, måndag ska jag, mamma och syster tatuera oss! :D


Print Screen från serien! :D
Måste köpa en tåring nån gång ;)

Bildanalys

Det här inlägget skrevs 2010-10-28 klockan 14:38:01
Svenska är nog mitt bästa ämne, det och Engelska. Vi skulle leta reda på en bild via Internet, skriva antingen en dikt eller en novell om den. Såklart kunde inte jag välja ;)



Naked underneath, lonely with soul so bright
Wet by tears, still holding on, seeing the light
Shaking her head, one single word, she is free
No one near, lonely, again, she will never be


Hon springer i skogen, ovetande om att ängen hon söker är bara några steg framför. Hon är full av beslutsamhet, springer med långa steg, ignorerar smärtan som stenarna utgör mot hennes bara fötter. Hennes ansikte är blött, hennes hår vägrar torka i den fuktiga luften. Den korta kjolen fladdrar runt hennes lår. Hon hoppar igenom ett buskage och stannar som förstenad.

Framför henne breder den stora ängen ut sig. Gräset är härligt grönt, skogen ser svart ut runt om. Hon ler inte, fast hon känner sig lycklig. Hon vet att friheten är nära, hon känner den söta smaken, hör den ljuva melodin… Hon kunde inte vänta mycket längre. Det var antingen nu eller aldrig.

Med långa beslutsamma steg kliver hon in på ängen och styr stegen mot mitten. Den är inte markerad på något vis, men hon stannar där hon känner att mitten är. Mitten av ängen är enda stället, enda stället av total frihet.

Den gråaktiga himlen ovanför henne bryter plötsligt ut i ett svagt ljussken. Som om solens strålar smitit från klotet för att besöka henne. Hon sluter ögonen, böjer huvudet bakåt, känner de varma strålarna mot kinderna och andas in djupt. Ljuset smeker hennes ansikte, andas på hennes kropp. Hon andas ut, känner hur hennes själ flyter med, känner hur hon lämnar gräset under sig. Ljuset släpper henne inte, hon är lycklig, längtar bort, längtar hem. Längtar dit hon aldrig varit men alltid vetat om att hon hör hemma.

Bara ibland

Det här inlägget skrevs 2010-10-17 klockan 20:16:55
Jag tänker inte mycket, men jag tänker ibland
jag funderar på livet och funderar ibland
att diskutera vad meningen är leder ingenvart
men jag diskuterar ändå, diskuterar ibland
jag grubblar en massa men bara ibland
jag reflekterar det mesta, reflekterar ibland
att planera leder till stress men även till lugn
trots detta på planerar jag även ibland
jag kan tycka en sak och tro en annan
men jag tycker och tror en hel del ändå


Dubbelord

Det här inlägget skrevs 2010-10-14 klockan 19:08:15
Idag blåste det ordentligt...

och det gillar vi icke! Nej nej att stå och vänta på bussen med blåsten som för med sig ett och annat bland annat rök från de som inte har vett eller hjärna nog att inte röka i en folksamling. Men men som tur var kommer bussen och HERREGUUD vart kommer alla människor ifrån!?!? Shit shit vad befolkad en liten buss kan vara då. Fram med armbågarna jag har ett tåg att hinna med!!

Oj oj här kom man med i sista stund. Dörrarna stängs bakom ens rygg och med rumpan mot det främre fönstret i bussen och handen där den kommer åt för att få stöd skumpas man iväg. Ack ack var inte klaustrofobisk! Lätt åksjuk blir man också jo då att åka baklänges fick magen att vända dig framåt det vill säga bakåt. Tänk tänk hur fel allt vill bli!

Hej hej
tåg här kommer jag! Nu blir det bara du och jag plus några hundra personer till i en hel timme. Kanon. Fram med hittils tråkig bok som viss vän tipsade om att sysselsätta sig med via sms. Vilken diss istället för att messa med någon och vara någorlunda social får man sitta och läsa en bok. Men men satt åtminstone framlänges...



/></div>
<br />
<img src=/>
BellsBok-blogg
En blogg där allt handlar om böcker!

bloglovin